Om behovet att svettas
Ok, jag gjorde det. I tisdags gick jag och köpte det där gymkortet jag fasat för så mycket. Och länge. Jag var så lycklig när jag i somras sa upp mitt dåvarande gymkort, när jag kunde ägna mig endast åt löpning och inte bry mig om det där instängda gymmet. Men nu, med den fjärde plus femte skadan på 1,5 år, kände jag att det inte finns någon annan utväg än att ställa mig på den där fruktade crosstrainern. Och jag måste erkänna - det var inte så farligt som jag mindes det och föreställde mig. Min första impuls var dock att vända i gymdörren när den välbekanta, instängda, svettiga  gymdoften slog emot mig. Men jag tog ett djupt andetag, halade upp plånboken och sa snabbt "hej jag vill köpa gymkort" och innan jag hann ändra mig hade jag skrivit på avtalet, som var utan bindningstid tack och lov. Tänker ju inte vara skadad i ett år (peppar, peppar). Efter att jag svettats klart på crosstrainern kände jag att mitt behov att av svettas och röra på mig varje dag är större än att sitta hemma och vänta ut skadan och deppa. Detta kanske låter självklart för många, men för mig som endast och bara och alltid vill springa är det ett stort steg att ta, och en stor insikt att få. Nu ska jag bara lära mig hur alla maskiner på gymmet funkar, så kanske jag blir lite vältränad på köpet. Något gott måste ju komma ur detta skadeelände. 
 
Beviset
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress