att inte få springa.
Det enda som upptar mina tankar för tillfället är att jag inte kan springa pga ont i benet. Det är frustreranade, ledsamt, deprimerande och outhärdligt att inte kunna ge sig ut på en runda. Jag är istället förpassad till crosstrainern och spinningcykeln. Inte alls rolgt. Ingen träning jag blir glad av, bara svettig. Att ta mig till gymmet är motigt, att sticka ut springa var lätt, något jag såg fram emot. Nu har något bland det bästa jag vet tagits ifrån mig och jag vet inte när jag får tillbaka det. Har en läkartid snart och hoppas på ett mirakel. Bota mig nu! Det är inte samma sak att sitta på en spinningcykel i ett mörkt rum med dålig musik och en överhurtig instruktör som skriker ÖKA eller ATTACK varannan sekund. Jag blir inte lyckig av det, inte ens när passet är klart och jag får gå hem. Så snälla, bota mitt ben. Det vill inte halta mer nu. 
Skorna har stått orörda i hallen ett tag nu. 
 
Här sprang jag milen under en timme för första gången. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress