Utan knivar i benen i Sjöstan

Fyra veckor med värkande benhinnor kan göra en lite nere. Jag har inte kunnat springa, varit tvungen att jobba i stödstrumpor och löparskor (och jag kan lova att ingen, jag säger ingen, jobboutfit passar ihop med löparskor) och varit förpassad till en crosstrainer inomhus på ett svettigt gym. Men för några dagar sedan, jag tror det var på midsommarafton, vaknande jag utan smärta i benhinnorna. Det kändes inte längre som tusen knivar högg mig i benen för varje steg jag tog. Jag vågade knappt tro att det var sant. Men nu sitter jag här, tre dagar senare, och har precis sprungit 7 km. UTAN att det gjorde ont. Varken innan, under eller efter. Jag säger "peppar, peppar, peppar, jag är botad!" Allt iskallt vatten på benhinnorna har gjort sitt. Förmodligen hade de antiinflammatoriska tabletterna ett finger med i spelet, men jag tror stenhårt på det där med iskallt vatten. Och ja, att jag inte har sprungit såklart. Lyckan är så total att jag har anmält mig till Stockholm halvmaraton i september. Och jag nöjde mig inte med att bara anmäla mig själv, utan slängde in en anmälan till Joseph också. Han är väl inte riktigt lika nöjd som jag är över detta, men han tar nog sitt förnuft till fånga snart och inser att en halvmara på sensommaren kan vara riktigt härligt. Det kommer att bli kul älskling, jag lovar! 
 
Innan midsommarfirande 
Efter 7 km. Blev lite svettig. Gött. 

Kommentarer :

#1: Cornelia

Åh, det är så jobbigt med skador, när man liksom inte kan göra det man vill... Hoppas det vänder nu! :)

Svar: Det hoppas jag också! Tack!
ellen

skriven
#2: Träningsblogga - Ida

Åh vad härligt att du kunde springa!
Var skadad tidigare i våras och det är ju så jäkla segt.

Svar: Ja det är fantastiskt!
ellen

skriven
#3: Camilla

Så härligt!

Svar: Verkligen! 😀
ellen

skriven

Kommentera inlägget här :