Ellen och tiden

Har kommit tillbaka till Stockholm efter en vecka på Öland och sommaren. Dagarna spenderades mest i löpspåret och solstolen, så när Joseph kom i torsdags kommenterade han bara  hur brun jag blivit, att jag efter två dagars solande var brunare än honom som spenderat först en vecka i Tel Aviv följt av en vecka i Cannes. Mohhahaa. Efter att ha ätit middag och skålat i bubbel (vi har alltid något att fira med bubbel i min familj, denna gång var det att jag klarat alla terminens tentor. Gillar att ha så stöttande föräldrar), så skulle även midsommarafton bestå av en löprunda. Det blåste enligt pappa nordlig vind, så det fick bli en runda till Köpingsvik och via Kolstad hem, ca 11 km. Det var en helt fantaststisk runda, och även om jag inte vill flytta tillbaka till ön kan jag med säkerhet säga att det inte finns vackrare ställen i världen att springa på. Detta konstaterande kommer säkert ge mina föräldrar vatten på sina ölandskvarnar, men vid 32års ålder kan jag säga att detta är sanningen. Man har havet till vänster och alvaret till höger, det är  så makalöst lugnande att springa att 11 km känns som en liten feel good-runda, varken ansträngande eller jobbig, bara helt underbar. Och jag tror att denna midsommarrunda gjorde susen för min form, för även om jag primärt springer för att jag blir så lycklig av det, så vill jag ju såklart förbättra mina tider. Vilket jag gjorde idag. Jag tänkte i morse att jag skullle springa mina vanliga 8 km, men när min app sa att jag sprungit första kilometern på 5,17 trodde jag inte att det var sant. Så snabbt har jag nog aldrig sprungit den första kilometern på, och när jag efter 4 km fortfarande var rätt snabb och det kändes bra tänkte jag att jag lika gärna kunde springa en mil och se om jag kan sätta rekord. Det gjorde jag nu inte, med motvind hela vägen hem var jag 30 sekunder långsammare än rekordet från november, men så bra som det kändes att springa idag var det väldigt länge sedan det gjorde. Så jag är såklart överlycklig. Det är ju bara att springa. 
 
Nu kommer lite bildinfo.
Borgholm
 
Vad man möter på sin pw över Alvaret. 
Där bakom stängslet bor kungen. 
Efter midsommarrundan.
Dagens mil. 
Jag är ihop med honom. 
Ska bada. But first, selfie. 
 

Vad jag gör på Öland

Veckan innan jobbet drar igång ordentligt spenderar jag på Öland. Jag kom hit i måndags och har redan hunnit med en hel del, jag har solat, läst runners world och utvandrarna, lyssnat på Martina Haags vinterprat, sprungit 11 km över alvaret, varit på yoga, klappat Jameson och vaknat av fågelkvitter tidigt varje morgon. Löpturen över alvaret kallas juldagsrundan, och nu när alla i familjen är löpare är det en stenhård traditon, den ska bara utföras. Så jag och pappa gav oss ut igår eftermiddag, jag var lite seg efter en dag i solen, men vi sprang iväg. Efter två kilometer i Slottsskogen kom vi ut på Alvaret, varpå pappa började förhöra mig på olika typer av fågelkvitter. Vilken fågel är det där, frågade han om kvittret, och jag drog till med en koltrast. Pappa suckade. Det var tydligen fel, gulsparv var det rätta svaret. Nästa då, vilken är det nu som vi hör? Jag undrade i mitt stilla löpande sinne hur fan jag ska veta det! Men jag fick en ledtråd, vilken fågel är det som drillar högt i skyn? Lärkan. Bra Ellen! Vi fortsätter springa och pappa meddelar att det blåser en sydostlig vind över Alvaret, det är tydligen ovanligt. I min värld heter det dock bara motvind. Vi springer över stenar, grenar, kor och taggar, kryper genom stängsel och hoppar över murar, och jag saknar asfalten. När vi springer nerför helvetesbacken (den heter det) säger pappa att jag ska springa in på stigen till höger, men jag ser ingen stig, bara massa stenar och grenar. Men den finns tydligen där, och jag springer, glider och går nerför, tills vi äntligen kommer ner till skogen igen, och jag kan springa på riktigt den sista kilometern, utan att hela tiden titta på var jag sätter fötterna. Väl hemma får vi vila lite, innan det är dags för kvällens yogapass. Inte konstigt att min pappa kallas adhd-peter. Fast jag kanske fått en släng av det också, för jag ska ut på Alvaret idag igen. Ska bara sola först. 
Direkt efter rundan hemma i trädgården. 
Detta är taget från bussen, men här sprang vi. 
Ett bevis på en tidig löparkarriär. 

om blondinbella och feminism del 2.

"Feminismvågen är en trend i Sverige just nu". Jag har pluggat som en galning de senaste veckorna för terminens sista tenta på lördag. En tenta i språkhistoria, bland det svåraste jag läst hittills i min utbildning, men också bland det mest intressanta. Jag och min klasskompis Frida har peppat varandra genom att skriva meddelanden på runsvenska, tagit ut satsdelar ur fornsvenska texter tillsammans och trotsat tågkaos till Uppsala, allt för att vi båda ska klara denna tenta och sedan bara ha ett år kvar av vår fem år långa utbidldning. Så det var med ganska lätta steg och inställning vi sa hej då utanför biblioteket i förmiddags. Jag var vid gott mod, men väl hemma får jag ett meddelande av Frida som är upprörd över Blondinbellas politiska uttalanden i Sveriges Radio. Jag måste ju såklart lyssna jag med, och ju mer jag lyssnar på vad denna person har att säga om feminism desto mer upprörd blir jag. Ovannämnda citat gör mig mest förbannad. Är feminismen en trend? NEJ! Hon tycker att feministerna borde ta av sig offerkoftan och att hon hoppas att moderaterna till höstens riksdagsval "inte vänder kappan efter vinden och börjar prata om jämställdhet utan om de viktiga frågorna". Hur hon inte kan se att "de viktiga frågorna" alltid börjar med jämställdhet är för mig en gåta. Att det finns strukturer i samhället som gör att män och kvinnor inte har samma förutsättningar gällande exempelvis jobb och löner. Jag blir så trött. Om hon nu är politiskt intresserad kan det ju vara smart att läsa på om feminsim, patriakalism och genusvetenskap. För att få lite belägg menar jag. För man kan inte bara se till sig själv hela tiden och tycka att politiken ska vara individanpassad; typ jag har det bra så det finns inget att vara feminist över - utan man måste verkligen se till lite större perspektiv. Bara för att jag har det bra betyder det inte att min granne har det. Är det inte dags att vi blir lite mer förståeende för vår omvärld?