Ett Öland off season

Fem dagar på Öland går snabbt. Snabbare än fem dagar i Stockholm. Snabbare än fem dagar på jobbet, snabbare än fem dagar i skolan. Detta kan bero på att jag sovit sisådär 10 timmar varje natt vilket nog inte har hänt sedan förra sommarens Ölands-vistelse. Dagarna blir rätt mycket kortare på det viset. 

 Vad hinner man göra då, under tre hela och två halva dagar på Öland off season? I slutet på augusti med enbart tyska turister på gatan hinns det med en hel del. Jag har satt nytt rekord på 5 km under senaste löprundan (26,29), vi har sett Ölands södra udde med sälar i en kikare, gått alla trappsteg upp i Långe Jan och sett hur platt Öland är, jag har sovit i bilen medan Joseph och pappa kollade rovfåglar från bilfönstret, vi har druckit vin till alla måltider och efterrätt har varit obligatoriskt, jag har klippt gräset med en handgräsklippare utan något egentligt system så Joseph fick klippa rent efter mig (säger han), jag har letat igenom alla Borgholms mataffärer efter pecannötter till pappas födelsedagstårta (vilket förvisso gick rätt fort, Borgholm är litet och det finns inte så många affärer att leta i) och slutligen har jag fixat alla kursböcker till den kommande litteraturvetenskapliga uppsatskyrsen. Om en vecka börjar hösten, ska bara ha en helg av sommarstockholm till. 
På väg till Borgholm
Pappa kikar på sälar
Höst upp i fyren
På trappan efter alvarslöpning
Klipper gräset old school style 

Om ett besök.

Nostalgi. Jag kan inte påstå att jag saknat Göteborg  i Stockholm, livet har runnit på med skola, löpning, samboskap och många andra goda ting. Men två dagar i ett augustivarmt Göteborg gjorde sitt. Nostalgi. Helt plötsligt slog det mig, på en uteservering med utsikt över en Göteborgskväll  med bar rosa himmel och vita moln, med mina bästa människor vid bordet, runt mig, mittemot mig, jag har längtat efter detta. Efter dem. Den värmen som bara en plats man känner så väl kan ge. Nostalgi. På en promenad längs universitetet där jag blev kär, en bilfärd längs Delsjövägen där jag löpningen fastnade i mig, ett besök på en plats jag spenderade över 4 år med sälja fina kläder med fina människor, Göteborg känns och finns fortfarande. Som en gammal kärlek man tror att man kommit över, som inte var så jobbig eller dramatisk att lämna, som sedan slår som ett slag i magen vid första besöket på länge. Det är nostalgi. Och det är väl det som är tjusningen, att känna stadens bitterljuva melodi vid ett snabbt besök och ett ännu snabbare återvändande. Stockholm på min balkong, men Göteborg för evigt i mitt hjärta. 



Taggar: Göteborg, kärlek, längtan, minnen, nostalgi;