ingen mil i blåsten.

De tre senaste dagarna har både trötthet och snökaos hindrat mig från att springa, men idag gav jag mig ut igen. Det var tugnt, nästan lika tugnt som i måndags när benen kändes som bly och knappt ville lämna marken. Det gick förvisso lite snabbare idag, men med motvind åt alla håll var det inte lätt. Jag tog mig runt, men jag vill, verkligen längtar och vill vara tillbaka där jag slutade. Nu känner jag mig bara långsam. Samtidigt känner jag dock att det är väl bra att springa i motvind och extrem blåst, det kommer med all säkerhet blåsa lite på Älvsborgsbron i maj. 
 
På söndag ska jag försöka få med mig Jospeh på en riktigt, riktigt lång runda. Typ 15 km lång. Så jag hoppas han är pigg då. 
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :