Den här veckan har jag äntligen blivit lite snabbare. I söndags efter jobbet drog jag och Joseph ut på en runda, och den sista kilometern spurtade vi så sluttiden blev snabbare än på länge. Han har alltid varit bra på att peppa mig, från dag ett när jag slängde mig på marken efter 5 kilometer till idag när han säger åt mig att öka lite till, att jag klarar det. Tyvärr har han nu köpt nya löparskor så igår när jag kom hem sent från jobbet sa han stolt hur snabbt han sprungit tidigare under kvällen. Fan, tänkte jag, nu kommer han verkligen slå mig. Fast jag kanske inte borde tävla mot en man som är över två meter lång, ovasett om han har nya skor eller inte. 

 

Tyvärr har jag de senaste gångerna fått ont i knät när jag sprungit, så efter noga övervägande kom jag fram till att jag kanske borde vila från löpningen ett par dagar. Så idag åkte mitt hemmagym fram istället. Jag är extremt dålig på att träna styrka, det är så fruktansvärt tråkigt. Och jobbigt. Jag kan på min höjd göra plankan fter ett löppass, men inte mer. Så jag är rätt svag. Men jag tänkte om jag smygtränar lite styrka när inte Joseph är hemma så kanske jag slår honom ändå, trots hans längd. Fast det är ju ingen tävling... eller?