De senaste dagarna har kännts lite tunga på grund av bristen på löpning. Kicken och endorfinerna uteblir, och som jag tidigare nämnt vill jag inte besöka gymmet. Jag vägrar ställa mig på en maskin som inte tar mig någonstans, och jag har en känsla av att jag bara skulle få flashbacks från sist jag var skadad om jag satte min fot där. Idag sken solen, och jag bestämde mig för en power walk, jag minns att jag gillade sådana en gång i tiden. Och det gör jag fortfarande. Efter 1,5 timme i solen var jag som en ny person med nya fräknar, och livet kändes lite lättare igen. Bilderna talar för sig själva.