smärta v/s njutning
Jag har identifierat orsaken till min halvmaranervositet. Jag är nervös för att jag vet vad som väntar. Jag vet hur fruktansvärt jävla skitjobbigt det är att springa den där sista halvmilen, konstant sluttande uppför, in i mål. Jag vet hur jag kommer ifrågasätta varför jag gör detta, varför jag plågar mig på detta sätt, varför jag inte bara ger upp. Men sedan, när när jag kommer i mål, för jag kommer under inga omständigheter att ge upp, kommer jag att fråga mig vad som egentligen är smärta och vad som är njutning. För då kommer jag ha glömt hur jobbigt det var. Och jag kommer att komma fram till att denna smärta är värd det, smärtan i alla tår, varje muskel, varje liten smärta kommer att vara värd det. Njutningen som uppstår när man utsått smärtan är oslagbar. 24 timmar kvar. 
 
Wish me luck
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress