Med en sjusovare på morgonrunda
Min sambo är extremt morgontrött. När han är ledig sover han länge, mycket, gärna och djupt. När jag lite försiktigt väcker honom vid 10-tiden en ledig söndag för att jag vill äta frukost tillsammans med honom för en gångs skull ber han sömnigt om att få sova bara 5 minuter till, innan han går tillbaka till samma snarkande läge vilket han nyss befunnit sig i. Under dagen klagar han sedan lite på att han är trött, och skäller lite på mig för att jag väckt honom i ottan. Så när jag i fredags kväll sa att jag skulle springa innan jobbet på lördagsmorgonen trodde jag att han skulle kalla mig både knäpp och galen. Vem går upp klockan sju en lördag för att springa liksom? Det visade sig att både jag och Joseph gör det, hans första reaktion var nämligen inte ovan nämnda,  utan ett ok, jag hänger med. Jag tänkte att han inte hört att klockan skulle ringa sju, att vi skulle springa innan frukost och att jag var tvungen att vara tillbaka 08,15, men jag hade fel, han förstod vad som gällde. Så mycket riktigt, igår morse sprang vi 7 km runt vattnet här i Hammarby sjöstad. Jag njöt, i min nya löpartröja som jag var tvungen att testspringa i innan varvet höll vi ett jämt och ganska lugnt tempo i strålande morgonsol. Till och med Joseph höll med om att det var rätt skönt att springa på morgonen. Nu ösregnar det däremot, men jag har en till tröja att testspringa  jag ska ge mig ut ändå. Joseph? Nja, han har annat för sig. Råkade väcka honom i ottan. 
Efter rundan. 

Joseph tog kort, jag var inte beredd. 
Junitjej

Bra jobbat!

Svar: Tack! 😄😄
ellen

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress