Dags att bekänna färg
Snart är det val igen. Snart är det dags att välja och ta ställning. Dags att fundera på vad som är den viktigaste frågan för mig, men även vad som är viktigt för mina medmänniskor. Det är dags att minnas tillbaka på hur dessa fyra år har sett ut, och hur vi vill att de nästkommande fyra ska te sig . Hur de ska bli. 
 
Jag minns det senaste valet. Jag var 28 år och hade bott i Göteborg i ett. Jag minns att jag var livrädd att SD skulle komma in i riksdagen, men sköt iväg de tankarna. Trodde vi med rösträtt skulle veta bättre än så. Att vi lärt oss av historien och att vi alla förstod vikten av alla männiksors lika värde. 
 
På valvakan tillsammans med mina vänner insåg jag till dånet av shalalalalala att jag varit fruktansvärt naiv. Att det faktsikt finns människor som vill kategorisera andra människor i förhållande till var de kommer ifrån, att det finns människor som vill dela upp oss, inte blanda oss, inte lära av varandra. Som tycker att det är extremt viktigt att vara svensk och värna om det som är svenskt. Men vad är egentligen svenskt? Och varför i hela friden är det så viktigt att vara och värna? Varför? Jag kommer aldrig någonsin att förstå, förstå att inte alla kan se att vi alla är människor. Vi är alla människor. Alla. Oavsett var vi bor, kommer ifrån, är på väg, vi är människor. Människor med lika värde och rättigheter. Jag säger det igen. Vi är alla männsikor med lika värde och rättigheter.  
 
Jag bryr mig inte om ni röstar med hjärtat eller hjärnan, om ni röstar rött, blått, grönt eller rosa, bara ni inte röstar vitt på SD. För SD är, har alltid varit, och kommer alltid vara rasister. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress