nedräkning med skräckblandad förtjusning

Känslan jag hade vid dagens löppass vill jag bära med mig hela veckan fram till lördag, ha med den vid starten 15,32 och hela vägen in i mål. Jag var lättare och snabbare än vanligt, och jag fick tvinga mig själv att stanna vid 8 km för att inte ta ut mig för mycket denna sista vecka. Även fast jag verkligen ser fram emot lördag så är jag fruktansvärt nervös. Men jag försöker att trycka bort alla negativa, nervösa "tänk om-känslor" och bara fokusera på hur bra det kommer kännas, hur snabbt det kommer gå och med hur många minuter jag kommer slå min snabba sambo. Det sistnämnda är dock lite mer orealistiskt än övriga tankar. 
 
Helgens uppladdning bestod av bröllop och champange i mängder, och träningen bestod av luftgitarrspelande med tillhörande headbanging. Jag har fortfarande träningsvärk. 
På bröllp en vecka innan varvet. 

Kommentera inlägget här :