Med ett härligt löppass i ryggen känns det som jag kan klara vad som helst i hela världen. Sprang 8 km idag, och redan första steget kändes fantastiskt bra. Sprang 5 km 3 minuter snabbare än i söndags, och kilometertiden är lite mindre än 30 sekunder långsammare än när jag ofrivilligt slutade springa för två månader sedan. Tilläggas bör att rundan jag springer här i området är lite mer krävande än den i Göteborg. Här finns en skog där jag springer den sjätte och sjunde kilometern, och den består av väldigt många backar. Väldigt ansträngande, men när jag kom hem kände jag att jag bara ville ut igen. Jag vet, det är sjukt. Men jag är beroende. Totalt frälst, vill aldrig träna något annat i hela mitt liv. Är så glad att slippa passa tider på gymmet, slippa planera in dagar och tider när jag motvilligt ska träna. Jag tror det är så enkelt som att fråga sig om man blir lycklig av sin träning. Är svaret nej, sluta och testa något annat. Är svaret ja, fortsätt. Jag kommer fortsätta springa.