Att vara otålig.

En av andledningarna till att jag gillar löpning så mycket är för att det ger så snabba resultat. Jag är extremt otålig, och har ofta inget tålamod till att lära mig helt nya saker. Jag vill kunna det jag tar mig för, gärna med en gång, att vänta och träna på att bli bättre har aldrig riktigt varit min grej. Istället blir jag sur, arg och irriterad på mig själv (och ibland min omgivning) när jag inte kan allt med en gång. Inte så charmigt drag kanske. Det är förmodligen därför jag inte har körkort. Köra bil är ju inget man kan bara sådär, man måste ju öva hela tiden. Jag önskar att jag hade bättre tålamod när det kommer till mig själv. Och här kommer löpningen in. Det gick så lätt efter de där tre första gångerna jag trodde jag skulle dö, slängde mig på marken så att Jospeh fick dra upp mig. Han var så bra och sa att jag kunde. Och honom tror jag ju på.
 
Efter att ha jobbat hela helgen ville jag inget hellre än att springa en runda i söndags kväll. Det kändes väldigt bra, och efter att ha sutttit inne hela dagen igår ( studentliv) stack jag ut igen. I ösregn. Då var det var kallt och tugnt. Borde egentligen inte springa idag. Har en dansk hemtenta som måste skrivas och jag borde vila benen. Men det är sol så vi får se. 
 
 

Kommentera inlägget här :