"Feminismvågen är en trend i Sverige just nu". Jag har pluggat som en galning de senaste veckorna för terminens sista tenta på lördag. En tenta i språkhistoria, bland det svåraste jag läst hittills i min utbildning, men också bland det mest intressanta. Jag och min klasskompis Frida har peppat varandra genom att skriva meddelanden på runsvenska, tagit ut satsdelar ur fornsvenska texter tillsammans och trotsat tågkaos till Uppsala, allt för att vi båda ska klara denna tenta och sedan bara ha ett år kvar av vår fem år långa utbidldning. Så det var med ganska lätta steg och inställning vi sa hej då utanför biblioteket i förmiddags. Jag var vid gott mod, men väl hemma får jag ett meddelande av Frida som är upprörd över Blondinbellas politiska uttalanden i Sveriges Radio. Jag måste ju såklart lyssna jag med, och ju mer jag lyssnar på vad denna person har att säga om feminism desto mer upprörd blir jag. Ovannämnda citat gör mig mest förbannad. Är feminismen en trend? NEJ! Hon tycker att feministerna borde ta av sig offerkoftan och att hon hoppas att moderaterna till höstens riksdagsval "inte vänder kappan efter vinden och börjar prata om jämställdhet utan om de viktiga frågorna". Hur hon inte kan se att "de viktiga frågorna" alltid börjar med jämställdhet är för mig en gåta. Att det finns strukturer i samhället som gör att män och kvinnor inte har samma förutsättningar gällande exempelvis jobb och löner. Jag blir så trött. Om hon nu är politiskt intresserad kan det ju vara smart att läsa på om feminsim, patriakalism och genusvetenskap. För att få lite belägg menar jag. För man kan inte bara se till sig själv hela tiden och tycka att politiken ska vara individanpassad; typ jag har det bra så det finns inget att vara feminist över - utan man måste verkligen se till lite större perspektiv. Bara för att jag har det bra betyder det inte att min granne har det. Är det inte dags att vi blir lite mer förståeende för vår omvärld?