jag skymtar lyckan.
I lördags var jag och Joseph och såg Veronica Maggio på Hovet. Förra gången jag var där var jag 15 år och skulle se mina största idoler på den tiden, No Doubt. Jag blev riktigt nostalgisk när vi nu gick upp på området, och samma förväntansfulla känsla som jag hade då dök upp. Och konserten var fantastisk. Jag älskar att gå på en riktigt bra konsert, att känna musiken, känslan, stämningen. När No Doubt spelade var jag i extas i veckor efteråt, jag minns att vi skulle skriva dikter i svenskan i skolan några dagar senare och min dikt hette "Den bästa dagen i mitt liv" och handlade inte helt oväntat om konserten. Jag klippte ut och satte upp recensioner av konserten på väggen i mitt rum och sminkade mig som Gwen. Hon var ju coolast. Och bäst just då. Lika så besatt är jag inte nu, men denna konsert med Veronica Maggio finns i alla fall på min topp 5 av konsertupplevelser. Den var rätt magisk. 
 
Söndagen spenderades med brunch och vänner för att sedan avslutas i soffan. Jag började kolla på serien "Bron" häromdagen, och eftar att jag och Joseph tyckte att skådespelet sög stängde vi av efter halva första avsnittet. Men jag fortsatte titta utan honom och fastnade. Därför tvingade jag honom att se klart alla avsnitt med mig igår kväll, och jag blev lite irriterad över att han snabbt kunde lista ut vem mördaren var och vad som skulle hända därnäst utan att vara särskilt insatt i handlingen. Smart kille det där. 
 
Innan konserten. 
 
Mäktigt.
När maten var uppäten ville ingen vara social längre. Men gott var det. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress