Med mindre än en månad kvar till Göteborgsvarvet är det enda jag vill göra att springa, springa och springa lite till. Tyvärr har jag ett knä som gör ont och hindrar mig från det. Träningen har med andra ord blivit väldigt sporadisk, och när jag väl springer känns knät som en tidsinställd bomb som kan sprängas när som helst. Jag trodde aldrig att jag skulle längta efter att få springa två mil, men det enda jag vill just nu är att vara smärtfri och fri. Det sista jag vill är att behöva avbryta loppet, både jag och min familj är smärtsamt medvetna om att jag kommer bli så arg att jag förstör hela kvällen både för mig och alla andra om det skulle hända. Detta ska självklart undvikas till varje pris, så jag försöker halvhjärtat mig på lite alternativ träning för att hålla konditionen uppe. Det och positiva tankar. "Det kommer bli bra, det kommer lösa sig" går som ett mantra genom mitt huvud nu, för det måste det. Jag vill springa Göteborgsvarvet i år.