När jag var liten avskydde jag otäcka filmer. Jag blev alltid livrädd och kunde inte sova, ändå skulle jag se dem. Mitt tydligaste minne av hur rädd jag blev en gång var när jag började gråta efter att ha sett "När lammen tystnar". Då var jag typ 14. Inte så tuff med andra ord. Nu för tiden är det ungefär likadant. Jag får mardrömmar av Homeland och blunande genom halva Django Unchained i vintras. Ändå ska jag se dem, och igår kväll efter en lång dag på jobbet tittade jag på filmen Prisoners. Jag borde ha stängt av med en gång. Det var en väldigt grå film, det regnade hela tiden och till och med det som skulle vara rosa var grått. Det verkade även som om skaparna tyckte att ju mer blod desto bättre film. Och visst, den var helt sjukt spännande. Men även bland det vidrigaste jag sett. Jag var konstant livrädd men kunde inte stänga av. Var bara tvungen att veta att allt skulle ordna sig, vilket jag trodde att det skulle göra eftersom filmen var amerikansk. Men när filmen väl var slut var jag ännu räddare och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Gråta? Sova? Ringa Joseph? Var tvungen att läsa en bunt gamla Elle-tidningar som något lugnande och sövande innan jag vågade släcka lampan. Aldrig mer. Inte själv i alla fall.