comabt i mitt hjärta.
Är för tillfället slut som artist. Efter att, av olika anledningar, ha sovit lite längre i morse än vad väckarklockan ville att jag skulle sova stressade jag iväg till skolan, utan kaffe i magen, på min 30årscykel och skrev tillsammans med M klart det som skulle skrivas klart. Tur att jag hade kaffe i min termos. Cyklade sedan iväg till bibblan för att påbörja nästa examination, och blev glad av att se S där, och fick en välbehövlig paus med henne. Kvällen har sedan tillbringats på gymmet. Min syster Frida, som är helt såld på body combat, tyckte jag skulle följa med på ett pass. Jag har varit på comabt en eller två gånger i mitt liv, för sisådär ett år sedan, så Frida tyckte att jag skulle lära mig alla sparkar och slag innan passet, så hon lärde mig allt hon kunde en timme innan. Och det behövdes. Sparkar framåt, hopp, sparkar bakåt, uppercut och massa boxtermer jag inte kan avklarades under en timme, och nu är jag slut. Jag kommer dö, tänkte jag tio minuter in i passet. Det är inte kul när det är såhär jobbigt, det är inte värt det, fortsatte jag tänka och längtade efter att gå lite på löpbandet. Inte lika ansträngande. Men känslan av att dö släppte efter ett tag, och jag tänkte, shit, jag kan ju, jag orkar ju! Så nästa tisdag kommer jag lätt gå igen. ses där!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress